Vi har alldelles för mycket kläder som aldrig används. Och då menar jag aldrig. Just nu ligger det mesta i tvätten och jag skulle behöva ha en riktig tvättdag från morgon till kväll. Men jag tog i alla fall tag i att rensa i sovrumms garderoberna och i en av dom fanns det mesta lite av varje helt enkelt. men nu är det en hel säck som ska iväg med lastbil till något behövande land. Och sen är det två stora påsar som ska iväg till erikshjälpen. Och det jobbiagste med det hela är att jag vet att jag har ungefär 10 gånger så mycket kvar att rensa ut. Men när man rensar ur det gamla får det ju plats med lite nytt och det har ju aldrg skadat. Inte mig i alla fall! :)


Och igentligen har jag inte tid att sitta här för det är tusen andra saker som ska göras. typ städa köket, vilket måste vara det absolut tråkigaste som finns. Sen ska vi klä på oss och gå till tandläkaren och lämna Noah nappar, panta en massa flaskor och sen till morfar och fika. Det finns att göra helt enkelt!




en gammal bild på mina hjärtan!

 

Jag läste precis dom senaste inläggen och skrivit, mitt i allt kaos som sprang omkring i huvudet på mig. Och jag inser verkligen att det var det absolut bästa som kunde hända. Det bästa beslutet jag kunde ta, för det fick mig att öppna ögonen och att verkligen förstå hur mycket Michel betyder för mig. Inte för oss, inte för pojkarna utan mig. För dom kommer alltid ha honom i sitt liv oundvikligt. Det är ju trots allt deras pappa.

Men jag har insett att jag behöver honom för att vara hel, för att känna mig lugn och rofylld. Jag fick panik att att veta att han inte skulle vara kvar på kvällen att han inte skulle vara hos mig när jag vaknade. När jag förstog att jag inte skulle ha honom att dela allt med, barnens framsteg mina framsteg. Att inte dela min glädje i livet med honom, utan det kändes allting meningslöst helt plöstligt. Och jag insåg helt enkelt att jag inte vill leva en dag utan honom i mitt liv, för är det någon som gör mig lycklig är det han. Denna underbara mannen, min man. Jag Älskar Honom!




♥ mina kärlekar!

Vi har varit i grängen i helgen, och jag får krupp på lägenhet nu. Jag vill bara ha ett hus att hyra. Ett fint litet hus lagom nära stan men på landet, så man kan släppa ut barnen utan att behöva kolla dom varannan sekund. Så man kan ligga och sola en stund eller laga mat utan att ha två ungar som står och bankar och slår på ytterdörren för att dom vill gå ut. Japp, det är så jag vill ha det. Jag vill kunna gå halvnaken på gården ( läs bikini ) utan att grannarna hänger över sina jävla balkongräcken. För i dagsläget är det ett heldags projekt att bara gå ut på gården, man ska få med allt cyklar ska med ut leksaker och en massa andra saker man ska ha..
Jo, för tänk vad smidigt om vi hade ett litet hus på landet..

 det är så vi vill ha det.

Jag köpte nya gummistövlar till Jamie lagom till han började dagis, och än så läge har dom inte använts allt för flitigt men jag vet med all säkerhet att dom har varit på dagis. Men nu är dom borta, helt väck. Inte hemma, inte på dagis och inte någon annanstans heller. Det enda jag inte kollat är om dom är hos mamma, och henne ringde jag och väckte efter att hon jobbat natt utan att meddela detta! jag ska ju veta sånt!  ;)



Och jag hoppas verkligen att dom kommer fram för det är inte det första som försvunnit heller. Tuttar, vantar, strumpor och andra småsaker. Mycket irriterande faktiskt. Är det föräldrar som skiter i om dom får på sina barn fel kläder hem? Eller är dom så ouppmärksamma bara? Det kan man fråga sig, frustrerande minst sagt!

  Mina barn är allt för mig. Allt och lite till, och det har jag alltid vetat. Men sedan jag började jobba har jag verkligen förstått vad dom verkligen betyder och vilken stor grej det igentligen är. Att vara mamma, det är nästan som att vara superkvinna ibland. Med abslout sanning i dom orden. Som mammaledg hinner man en jävla massa om man vill, dum nog så har jag kanske inte alltid utnyttjat tiden som man i efterhand önskat att man gjorde. (lätt att vara efterklok) Men nu när jag börjat jobba och inser att man ska hinna allt det man gjorde när man var hemma, fast på mycket färre timmar. Jo då gäller det att göra det också! Få ihop allting med dagistider, busstider som ska passa med jobbet, städning, tvätta och inte minst ha tid över till barnen och sig själv också.

Då gäller det som min mamma alltid säger att ha rutiner jag har inte kommit in i det än. Men jag hoppas att jag kommer göra det snart. Och jag tror också att jag kommer göra det, hitta rutiner och en rytm som passor i vår familj. Det är jag helt säker på, men det kommer kanske ta ett litet tag. Men det kommer. Det vet jag helt säkert.

Och just nu vill jag bara få upp allting som fortfarande (!!) ligger fint nedpackade i kartonger och få tapeter som är utvalda på plats. Ja helt enkelt få ordning på allt. Det känns som att jag verkligen måste börja från grunden om jag ska kunna få rutiner på allting. Så morgondagen kommer ägnas till detta. Och mina barn, dom ska jag ha springande runt benen. För det är precis det dom är bäst på. Att vara mina underbara barn.

Varför acceptera ett beteende som man igentligen inte vill acceptera? Vad är det som gör att man lever i det utan att göra någon ingentlig förändring? Jag blir så arg på mig själv att jag tror att det ska bli annorlunda nu. Men det blir inte det. Det är samma sak varenda gång. Jag blir så trött, mest på mig själv.


Jag vet att jag är stark nog att klara mig själv, för jag har genom åren lärt mig att ensam är stark många gånger. Men jag vill inte att mina barn ska behöva bli starka och säkra på sig själva på det sättet. Utan jag vill att dom ska bli starka och självständiga genom kärlek och trygghet. Och man kan inte ge 100% trygghet och kärlek om man inte själv är lugn och harmonisk. Jag vill kunna ge dom precis allt dom behöver, alltid 24/7.




jag vill bara slippa kaos
kunna vara lugn i alla
situationer
vill kunna sova på nätterna
äta på dagarna och slippa
grubbla tills ögonen står
i kors. punkt.

Nu känns det som att det finns ett slut på allt. Det är kaos i hela lägenheten men jag trivs som fisken i vattnet redan! Och det är helt underbart att känna att man vill gå hem att det är skönt att vara hemma och att faktiskt trivas. Det är lådor och saker tamefan överallt men det är helt perfekt. Som jag sa till min käraste igår, det är otroligt skönt att känna att man vill göra fint och fixa. Nu vill jag bara ha undan alla kartonger och få fram alla saker, in med kläder i skåp och få ordning. Jag känner det, att det kommer bli superbt. Kanon.

Till en helt annan sak så ska jag jobba min första dag imorgon på 3 år. Tre hela år, och jag är nervös så in i helvete! Tusen saker som jag måste komma ihåg och massa andra saker. Men jag vet att det kommer bli bra, allt kommer bli bra. Allt kommer bli superbt!

jag vill bara springa härifrån. ge mig lite motivation.

helt sjukt vad saker jag eller vi rättare sagt samlat på oss under det ynka året vi bott här,  saker jag har letat efter som en besatt har jag hittat nu. På helt andra ställen än där jag letat. Ganska självklart eftersom jag inte hittade dom..


Nog om det, det jag skulle ta upp var att jag har så svårt för att slänga saker för dom kan ju faktiskt vara bra att ha? Och då är ju frågan: alla saker som man hittar i lådor/garderober och andra gömmar som man klarat sig utan i så gott som ett år. Behöver man verkligen dom?
Tror inte det. Men jag kan ändå inte göra mig av med dom. Jag får helt enkelt ösa ner alla saker som ligger gömda på alla olika ställen i soppsäckar och slänga utan att igentligen titta. Så får det bli?


Nej men om jag skulle fortsätta med min lilla, eller inte så lilla lista. Har ju typ hundra saker som ska göras idag.

     
Försöker få tag på någon som kan ge mig ett svar på om det är möjligt att jag får ha dagisplats i Gränna över sommaren.. Helt stört omöjlgt att få ett svar från någon. Den ena vet inte, den andra är icke anträffbar (dom senaste 4 arbetsdagarna) och den tredje chefen i detta fallet som jag helst av allt skulle vilja prata med hon är på tjänstemöte till klockan 10 i morgon förmiddag.. Fantastiskt. Det är ännu bättre när dom säger att dom ska ringa tillbaka och inte hör av sig alls, vansinnig blir jag. Nu är det inte så mycket jag kan göra åt saken.

Jamie ska ju börja skolas in på måndag, och jag ska börja gå brevid på jobbet när inskolningen är klar, dom räknar på 2 veckor och jag är otrolgt tveksam till att det verkligen behövs 10 hela dagar.. Han är ju faktiskt ganska så van vid miljön och fröknarna eftersom han varit med i stort sett vid varje lämning/hämtning. Samtidigt är han ju faktiskt ganska mammig.. Jag tror i vilket fall att det kommer gå bra!




                                       

Fick hem papper från distans skolan nu, samhällskunskap och historia here i come! Känns skönt om jag skulle kunna bli klar med det faktiskt! Och jag känner att det ska bli roligt att ha något att göra. Lillkillen börjar ju trots allt dagis och ett par veckor. Dom växer alldeles för fort!

Fick ju också veta att jag har jobb minst 5 veckor i sommar på vätterhem, helt perfekt med tanke på att Michel faktiskt ligger ute på veckorna och det är 7-16, inga kvällar och helger. Men så ska jag ju på arbetsintervju på Onsdag för fysiskt funktionshindrade så får vi se vad det blir av det.
Och nu för en litenliten stund sedan ringde dom från kalles tobak i gränna som jag slängde in ett CV hos efter att Linda berättade att dom sökte folk. Och honom ska jag träffa på måndag. Det går framåt, jag hoppas verkligen jag får ihop allting nu!

Det känns faktiskt som att det kommer lösa sig. Helt fantastiskt, eftersom jag för bara ett par dagar sedan vad helt bombsäker på att jag inte skulle få något jobb alls.

Det går bra nu!

Jag har gått med lite smått och jävligt elakartad panik dom senaste 2 veckorna, och det är fan inget kul. Först och främst över att jag inte hat något jobb nu när mammaledigheten tar slut och för det andra så visste vi inte om Jamie skulle få någon dagisplats eftersom det verkade som att det var fullt överallt häromkring. Men det har han nu iaf, och han börjar inskolningen på självaste födelsedagen. Han blir 1 om ca en månad!  Det är galet hur fort tiden går.

Det känns helt lönlöst att ens söka jobb eftersom att jag inte har så mycket erfarenhet av något annat än att byta blöjor och mata barn. Och det är precs så det känns. Som att jag inte gjort något annat i hela mitt liv. Min utbildning är ju inte heller något och hänga i julgranen. Sömmerska, jippi. Nej så just nu vill jag bara att det löser sig, att jag slipper tänka på detta Och jag söker jobb som det mesta, och samma jobb ungefär 200 gånger känns det som!

Och inte nog med det, så ska vi flytta mitt i allt. Den sista juni ska vi vara ute, och det är mitt i veckan vilket betyder att Michel jobbar. Och om det går som det ska så kommer jag helt enkelt stå där med 2 ungar, ett (förhoppningsvis) jobb och ett stort flyttlass ensam. Och nog för att jag är envis nog att klara det men det känns tungt och rent omöjligt just nu. Men som sagt, envis som jag är så ska jag klara det. Jag måste!





                    
       Noah här om dagen när han skulle ut och leka. Det är just detta som gör att man inte ger upp.

det är sol ute och termometern visar 12.0 mycket uppskattat, nu ska jag släpa ut alla medlemmar i min familj. vare sig dom eller inte. Jajamensan, så är det i vår familj!!

Denna eviga trötthet, jag längtar så fruktansvärt till den veckan man vaknar och är pigg varje morgon. Om den någonsin kommer igen. Jag vet inte vad jag ska göra, hur mycket jag ska sova eller något annat heller för den delen för att vakna och faktiskt vara pigg. Och inte gå i en enda dåsig dimma hela dagen. Skulle vara trevligt att kunna sätta sig vid bordet med huvudet i handen utan att känna att man somnar inom en 5 sekunders period.
Jo för det är helt sant, så trött är jag. Sen är det klart att det finns dagar som är lite bättre.

Så nu när min kära sambo, min vackra älskling har lagt barnen ska jag ta mig en dusch och lägga mig i soffan och titta på dåliga program hela kvällen. Tills jag somnar vill säga. ring ej efter kl 8, det är stor att jag sjunkit ner i dyrbar sömn!




sömn är dyrbart, att man
inte tog vara på det bättre
innan. passa på och sova
alla dumma jävlar som
är vakna hela nätterna!

Började pilla med designen lite, och nu är allt helt galet.
Men det får vara såhär nu för Lillprinsen vaknade precis,
och kräver lite uppmärksamhet. Oklanderligt. Han är ju
världens sötaste!



~~~~~

men nu saknar jag dom
två andra pojkarna!

Idag ska man luras, jag har inte gjort det. Har inte riktigt funnits tillfälle, eller jag hade ju kunnat strunta i att tala om för min kära sambo att han airbrusch kommit och efter klockan 6 skrattat lite snällt och sagt april, april. Men det kunde jag inte med att göra.

Micke skulle åka till underbara Hällefors och lämna massa saker sova kvar och sedan åka hem. Så Michel tog med sig Noah och passade på att följa med som sällskap. Dom skulle passa på att hälsa på farmor en snabbis, och det var ju ett tag sen så det passar ju bra. Jag och Jamie har haft disco här på kvällskvisten. Vi har lyssnat på Lady Gaga, ( jo pojken gillar det ) och Backyard Babies på full volym och han har dansat som besatt.

Jag har länge och väl funderat på att skaffa mig en liten och väldigt försynt piercing i Medusa. Jag har verkligen fastnat för det. Men den sitter ju väldigt olägligt. Det går ju inte riktigt att dölja på några vis, och när man nu ska börja söka jobb och sådär kan jag tänka mig att det blir ännu lite svårare att få sig ett..
Jag har i alla fall bestämt mig för att jag ska klippa mig inom en snar framtid eftersom mitt underhår är som en underbar tova igen, och när jag gör det ska jag passa på att klippa lugg. ( Mamma jag vet att du tror jag ångrar mig, men icke! ) 



                                           
                                                      en sån här skulle jag inte säga nej till!
~~~~~

det är som att vända på
en 5 öring
ena stunden hur bra som
helst och andra som om
jorden skulle rasa samman
Why?

Har två pojkar här som snart sitter och somnar, dom är så fina. Båda två sitter med dåsiga ögon och svajande huvud. Det blir nog inga större problem att få dom i säng i kväll. Hoppas jag i alla fall, med tanke på att jag är ungefär lika trött som dom ihop.

Jamie och jag var ju som sagt på öppna förskolan idag, och det var bland det tråkigaste jag varit med om, men finaste Malin var ju där så klart.
Men jag satt på bussen och funderade på varför endel människor åker på öppna förskolan och liknande saker och sätter sig knäpptysta i en stol och inte ens försöker få kontakt med de andra som är där.. När man försöker föra ett samtal och man knappt för svar, men det kan man ju fundera på ett tag.  


Jag har förövrigt fått igång vår kamera igen, det var bara att byta batterier. Ganksa simpelt. Anyway, det jag skulle komma till. Det kommer lite bilder med. Inte igår direkt.



         


     

Vi har bestämt oss för vad vi ska göra av dagen, vi tar oss till Huskvarna och öppna förskolan där. Det blir Jag och lillgrisen som åker eftersom Noah är på dagis.

Åh, gud jag är så trött. nu ska vi göra oss klara.

tackochhej!

"Jag tävlar inne hos kidzmode om ett valfritt tre-pack namnnappar från namnnappen.

Tävlingen avslutas 8 mars 21:00.

Tävla HÄR du också."