Jag är otroligt glad över mina barn. För dom är det vackraste som finns och många dagar är det dom som får mig att gå upp på morgonen när jag helst av allt vill ligga kvar. Dom kan få mig att vilja smälla igen dörren och gå, men ändra mig i samma sekund. Det finns inget som är så underbart som när man vaknar av att Noah står och ropar Mamma och Pappa  i sin säng.

Och jag kan inte säga att varken Noah eller Jamie har varit planerade utan helt tvärtom. Men när man får veta att man är gravid har man ändå ett val, vi valde att behålla dom små liven. Jag har flera gånger fått frågan om det var ett misstag och på sätt och vis kan man ju säga att det var ett misstag att bli gravid men det var absolut inte ett misstag att behålla dom. Jag har aldrig ångrat mina beslut en sekund. Det är en otrolig kärlek, jag kan inte beskriva det. Jag skulle aldrid kunna tänka mig ett liv utan dom. Även om jag ibland kan fundera på hur jag hade levt. Hur jag och Michel hade haft det. Men jag ångrar det inte för en nanosekund.


~~~~~


det bara snurrar runt, jag vill bara känna mig tillräcklig.
vet inte om jag någonsin kommer bli det. blir man det?