Varför acceptera ett beteende som man igentligen inte vill acceptera? Vad är det som gör att man lever i det utan att göra någon ingentlig förändring? Jag blir så arg på mig själv att jag tror att det ska bli annorlunda nu. Men det blir inte det. Det är samma sak varenda gång. Jag blir så trött, mest på mig själv.


Jag vet att jag är stark nog att klara mig själv, för jag har genom åren lärt mig att ensam är stark många gånger. Men jag vill inte att mina barn ska behöva bli starka och säkra på sig själva på det sättet. Utan jag vill att dom ska bli starka och självständiga genom kärlek och trygghet. Och man kan inte ge 100% trygghet och kärlek om man inte själv är lugn och harmonisk. Jag vill kunna ge dom precis allt dom behöver, alltid 24/7.




jag vill bara slippa kaos
kunna vara lugn i alla
situationer
vill kunna sova på nätterna
äta på dagarna och slippa
grubbla tills ögonen står
i kors. punkt.