Vi har varit i grängen i helgen, och jag får krupp på lägenhet nu. Jag vill bara ha ett hus att hyra. Ett fint litet hus lagom nära stan men på landet, så man kan släppa ut barnen utan att behöva kolla dom varannan sekund. Så man kan ligga och sola en stund eller laga mat utan att ha två ungar som står och bankar och slår på ytterdörren för att dom vill gå ut. Japp, det är så jag vill ha det. Jag vill kunna gå halvnaken på gården ( läs bikini ) utan att grannarna hänger över sina jävla balkongräcken. För i dagsläget är det ett heldags projekt att bara gå ut på gården, man ska få med allt cyklar ska med ut leksaker och en massa andra saker man ska ha..
Jo, för tänk vad smidigt om vi hade ett litet hus på landet..

 det är så vi vill ha det.

Jag köpte nya gummistövlar till Jamie lagom till han började dagis, och än så läge har dom inte använts allt för flitigt men jag vet med all säkerhet att dom har varit på dagis. Men nu är dom borta, helt väck. Inte hemma, inte på dagis och inte någon annanstans heller. Det enda jag inte kollat är om dom är hos mamma, och henne ringde jag och väckte efter att hon jobbat natt utan att meddela detta! jag ska ju veta sånt!  ;)



Och jag hoppas verkligen att dom kommer fram för det är inte det första som försvunnit heller. Tuttar, vantar, strumpor och andra småsaker. Mycket irriterande faktiskt. Är det föräldrar som skiter i om dom får på sina barn fel kläder hem? Eller är dom så ouppmärksamma bara? Det kan man fråga sig, frustrerande minst sagt!

  Mina barn är allt för mig. Allt och lite till, och det har jag alltid vetat. Men sedan jag började jobba har jag verkligen förstått vad dom verkligen betyder och vilken stor grej det igentligen är. Att vara mamma, det är nästan som att vara superkvinna ibland. Med abslout sanning i dom orden. Som mammaledg hinner man en jävla massa om man vill, dum nog så har jag kanske inte alltid utnyttjat tiden som man i efterhand önskat att man gjorde. (lätt att vara efterklok) Men nu när jag börjat jobba och inser att man ska hinna allt det man gjorde när man var hemma, fast på mycket färre timmar. Jo då gäller det att göra det också! Få ihop allting med dagistider, busstider som ska passa med jobbet, städning, tvätta och inte minst ha tid över till barnen och sig själv också.

Då gäller det som min mamma alltid säger att ha rutiner jag har inte kommit in i det än. Men jag hoppas att jag kommer göra det snart. Och jag tror också att jag kommer göra det, hitta rutiner och en rytm som passor i vår familj. Det är jag helt säker på, men det kommer kanske ta ett litet tag. Men det kommer. Det vet jag helt säkert.

Och just nu vill jag bara få upp allting som fortfarande (!!) ligger fint nedpackade i kartonger och få tapeter som är utvalda på plats. Ja helt enkelt få ordning på allt. Det känns som att jag verkligen måste börja från grunden om jag ska kunna få rutiner på allting. Så morgondagen kommer ägnas till detta. Och mina barn, dom ska jag ha springande runt benen. För det är precis det dom är bäst på. Att vara mina underbara barn.