Herregud vad tiden går.  Jag blir helt förundrad över hur fort tiden faktiskt bara rusar förbi en, det är som att man inte hinner tänka. Jag kom på mig själv att bli chockad över vad mina barn klarar av. Dom är ju trots allt inte så gamla, men ändå klarar dom så mycket själva. Framförallt Noah. Han är faktiskt på helt eget initiativ blöjfri bortsett från natten. Han tar på sig skorna själv. Och klär av sig i det stora hela allt kläder själv. Han går, springer och pratar för fulla muggar. Han har sagt sin första mening. Amie ha fjasat = Jamie har bajsat. Otroligt. Och det kommer bara mer och mer hela tiden. Det tar inte slut och det är så härligt, dom utvecklas hela tiden. Även viljan och tempramentet har vuxit fram med åldern och det har vi blivit varse om kan jag lova. Han busar och leker med Jamie  i den mån dom leker. Men man kan hitta dom busade i ett enda stort skratt många gånger och det är så härligt.

Jamie han säger Mamma och Pappa. Och håller upp handen som tja ungefär när man kommer in i rummet. Han kryper i rekordfart och går mer än gärna längs med möblerna. För ungefär 2 veckor sen började han gå med gåvagnen och sen han kom på det går han fram och tillbaka en längre stund. Han står själv utan stöd i ungefär en halv minut. Han har ett humör som heter duga och envis som får. Han ger verkligen inte upp förens han får tag på det han vill ha. Så hur viljan och temperamentet växer fram hos denna lilla mannen återstår att se. Vi kan ju be till gudarna och hoppas att han blir from som ett lamm. Ytterst tveksamt. Tänk att min lilla gris blev 9 månader igår. Det är galet. Vart tar tiden ivägen igentligen? 


Mammas små prinsar, det är ren kärlek. Jag skulle kunna gå genom eld och snöstorm för dessa två vackra pojkar. Dom fyller upp mig med så mycket känslor att jag inte vet hur jag under några som helst omständigheter skulle kunna tänka mig ett liv utan dom. Dom är min luft, och det är för dom mitt hjärta slår.
Mamma älskar er!



~~~~~

som två stjärnor som föll ner i min famn
utan ett ont att lämna bara det godaste
att ge
som det vackraste stjänstoft ett öga
kan skåda