Kan någon bara komma och vara mig för ett tag?

Jag skulle vilja gå under jorden jag vill inte vara med mer, det gör så jävla ont. Det är som att jag känner samma saker och jag känt så många gånger innan, känslor jag så bra stoppar undan i en burk långt in i hjärtat och när denna burk öppnas blir allt katastof.Jag vill bara springa och inte ha några måsten, inte krav. Bara få andas min egen luft långt bort från allt. Men jag har två små fantastiska pojkar som gör att jag måste orka, deras små vackra lätta andetag, deras leenden och kluckande skratt. Det får mig att verkligen orka, när jag helst av allt vill lägga mig ner och skrika gråta floder och tycka att allt är skit.


~~~~~



det är inte mycket som sårar mig mer än
att se sorg i barn ögon och jag har alltid
hoppats och önskat att jag aldrig skulle
behöva se det i mina barns ögon, men så fel jag hade.