Jag sitter och tittar på dokumentären om Octomom som dom kallar henne, och jag kan lova att jag ska inte ha fler barn. 14 barn, hur kan man ens tänka tanken att klara av det själv? Det är helt sjukt det är barn överallt, och jag som tycker vi har barn överallt. Men hon verkar stark, och det verkar verkligen som att hon bryr sig om dom och älskar dom.

Jag ska sluta klaga, på små saker jag har två snälla söner som är glada mest hela tiden. Jag har det bra och vi har det vi behöver. Och jag har tid och ork för dom, så jag behöver inte känna mig stressad över att inte hinna med dom och att dom inte så få tillräckligt med tid med mig. Jag är helt klart glad.