Jag önskar jag hade den känslan på burk
så jag kunde ta fram den och känna den lite
när osäkerheten kryper sig på.

Alla nätter, alla samtal, alla skratt och all närhet
den kittlande spänningen
dom vackraste ögonen det leendet som fick fjärilarna
i magen att flyga i virvlar.

Bara slentrian måsten och krav, som om spontaniteten
försvunnit på vägen
när hopplösheten och rädslan smyger sig på hade jag behövt
allt det som var på burk.

Dig helt enkelt.

~~~~~

du behöver inte alltid bli så djup
hur ska du ha det?